Stridsledning

När jag är mitt uppe i ett projekt, när allt flyter på så bra och det är så mycket att göra att jag inte hinner med att planera mitt ledarskap brukar jag hamna i något jag kallar "stridsledning". Beslut fattas i stridens hetta utifrån vad jag anser vara bäst för stunden.

Det är kanske inte alltid besluten är de absolut bästa eller mest lämpade, men besluten fattar jag utifrån vad jag har för underlag för stunden. I de flesta situationer är det oftast bättre att fatta ett beslut för att sedan korrigera det istället för att vänta med att fatta beslut. Processen stannar inte upp utan drivs vidare och om ett felaktigt beslut har fattats kan ju projektets medlemmar till och med lära sig något av det felaktiga beslutet.

Vad är då nackdelen med när ledarskapet övergår i stridsledning? Kan vi undvika att hamna i den fasen av ledarskapet? Nackdelen skulle väl kunna vara att det som sagt kan förekomma felaktiga beslut som på ett eller annat sätt kostar mer än vad det smakar. Visst kan vi undvika att hamna i stridsledning genom att planera för alla eventualiteter i förväg.

Men det är inte så jag vill leda, en viss dos av stridsledning mår nog både processen, jag och projektet bra av.

Det som dock är viktigt är ju att bibehålla tydligheten i ledarskapet, att följa magkänslan och att inte släppa fokus på de mål som gruppen gemensamt satt upp. Gör jag bara det så tror jag att stridsledningsfasen i ett projekt är en lärorik och givande period av projektet.